"Dumhet" - Dietrich Bonhoeffer

Visst har du träffat människor som följer en ideologi med stor entusiasm, människor som blint tror på en ledare, människor som inte kan acceptera kritik eller acceptera en annan synvinkel, detta är ett vanligt fenomen i dagens värld, för att förstå det bättre, låt oss titta på Dietrich Bonhoeffers teori om dumhet, i en värld där ondskan ofta tar över, finns det en ännu farligare fiende, dårskap.

Bonhoeffer hävdade att dumhet är ett större hot än ondskan själv. Dietrich Bonhoeffer, en tysk teolog, arresterades 1943 av nazisterna misstänkt för att ha deltagit i en konspiration mot Hitler vid en tidpunkt då Tyskland höll på att falla i mörker.

Bonhoeffer började tänka djupt på vad som hade lett hans land till en sådan moralisk kollaps. När han observerade nazisternas grymheter kom han till slutsatsen att det inte bara var ondskan som drev människor till monstruösa handlingar, han lade märke till något annat: den blinda acceptansen av vad som hände som spred sig i samhället, bristen på reflektion och oförmågan att tänka självständigt, han kallade det dumhet.

Bonhoeffer noterade att dumhet inte bara är en brist på intelligens, det är ett socialt och moraliskt problem. Enligt honom blir en person dum inte för att han har begränsade intellektuella förmågor, utan för att han slutar tänka självständigt. Dessutom är dumhet inte en individuell egenskap, den utvecklas främst i grupper. Människor som förblir självständiga kan ofta behålla sunt förnuft. Å andra sidan, i en folkmassa, förlorar de lätt förmågan att tänka kritiskt och följer blint andra. Bonhoeffer noterade att ju större politisk, religiös eller social makt desto större är risken att människor blir mottagliga för dumhet. I auktoritära system undertrycks kritiskt tänkande och konformitet belönas, vilket ytterligare främjar detta fenomen.

Konsekvenserna är allvarliga, människor som drabbas av kollektiv dumhet blir stängda för andra åsikter, upprepar envist slagord och tillåter sig inte att tro att de kan ha fel. De förlorar förmågan till moraliskt ansvar, och vad värre är, de kan vara redo att göra det onda utan att ens inse dess sanna natur.

Bonhoeffers analys av dumhet är oupplösligt förbunden med frågan om makt. Enligt honom korrumperar makten inte bara utan fördunklar också människors förmåga att bedöma verkligheten. När en människa agerar under inflytande av makt eller som en del av en folkmassa, försvinner hans individuella ansvar och han blir bara ett verktyg i händerna på kollektivet. Makthavare underblåser och utnyttjar ofta medvetet dumhet i samhället för att behålla kontrollen, främja tanklöst tänkande och sprida propaganda. De kan lättare manipulera massorna.

I detta sammanhang är det värt att påminna om Nitzes reflektion över slavarnas moral, enligt honom söker en man som inte kan bära sin egen frihet sin tillflykt till auktoriteter som befriar honom från bördan av att fatta beslut.

Dumhet kan därför förstås som en form av avhumanisering. När en person upphör att tänka, upphör han att vara ett subjekt, han blir ett objekt, ett verktyg för en ideologi eller ett maktsystem. Detta strider mot humanismens filosofi, som utgår från att förmågan att tänka kritiskt är grunden för mänsklig värdighet.

Bonhoeffer fäster uppmärksamheten på en viss paradox. Dumhet är inte ett resultat av en brist på intelligens, utan av en brist på vilja att handla. Människor ger upp sin frihet och väljer konformitetens trygghet i stället för att möta osäkerheten i självständigt tänkande. Av denna anledning är dumhet inte bara ett intellektuellt problem, det är en djupare fråga relaterad till den mänskliga naturen och moraliska val.

 Bonhoeffer skrev: "Dumma människor är inte mindre intelligenta, men känslomässigt och moraliskt försvagade, blir lätt offer för propaganda och accepterar tanklöst andra människors idéer. Deras dumhet är inte bara ett hot mot dem själva, utan också mot samhället som helhet, eftersom den gör dem oförmögna att se orättvisor och motsätta sig dem”.

Bonhoeffer hävdar att det finns ett moraliskt ansvar i kampen mot dumhet, inte bara genom intellektuella medel, utan också genom att skapa en miljö som främjar kritiskt tänkande, oberoende och moralisk integritet.

Han trodde att människan behövde både yttre och inre frihet för att befria sig från dumhet.

Yttre frihet betydde frigörelse från repressiva system och ideologier som begränsar tänkandet och kväver den mänskliga potentialen i ett samhälle där människor är betingade att blint tro på en ideologi. Frigörelse skulle innebära att gå bortom det påtvingade sättet att tänka och öppna upp för olika perspektiv.

Inre frihet, å andra sidan, kräver att individen tar ansvar för sina tankar, övertygelser och handlingar. Det är modet att kritiskt granska sina egna åsikter, ifrågasätta deras legitimitet och dra slutsatser baserade på förnuft och bevis.

Psykologiskt sett är processen att uppnå inre frihet inte lätt, den kräver konfrontation med sina egna rädslor, tvivel och osäkerheter. Det är en resa mot själv upptäckt, som kräver en vilja att acceptera sina egna svagheter och omvandla dem till styrka.

När människor anammar ideologier utan att tänka eller reflektera förlorar de inte bara sin tankefrihet utan också en del av sin värdighet. Frågan är i vilken utsträckning denna frihet är sann om den kommer utifrån och inte från ett inre beslut och en medveten vilja. Är det möjligt att tala om autentisk frihet om den har påtvingats eller erbjudits av andra?

Den moderna världen, där influensers och massmedia formar den allmänna opinionen, gör Bonhoeffers teori om dumhet än mer relevant. Psykologiskt sett tenderar människor att leta efter auktoritets figurer som ger dem enkla svar och en känsla av säkerhet. Ur en filosofisk synvinkel leder dock detta tillvägagångssätt till andlig och intellektuell stagnation, som Bonhoeffer föreslår, kritiskt tänkande är varje individs moraliska plikt, detta innebär att vara medveten om sina egna fördomar, att kunna känna igen manipulation och att avvisa blind acceptans av populära övertygelser.

I slutändan pekar Bonhoeffers vision av frihet på behovet av att bygga ett samhälle där intellektuellt och moraliskt oberoende, ärlighet och förmågan att tänka självständigt värderas. Ett sådant samhälle skulle inte bara befria sig från yttre förtryck, utan skulle också tillåta varje individ att finna inre styrka och autenticitet, vilket är nyckeln till sann mänsklig frigörelse.

@FilozofiaZycia - YouTube

"Quo vadis, Domine?"

Västerländska eliter arbetar konsekvent för att staten ska främja omoral och promiskuitet. Traditionen och den mänskliga naturen ifrågasattes. Det pågår ett framgångsrikt angrepp på evidensbaserad vetenskap. Människan ska endast vägledas av instinkter och känslor, och förnuftets handlingar begränsas till noll. Samvetet har satts på plats för att det begränsar sexuella nöjen. Att reducera människan till ett djurs nivå gör henne mer beroende av makthavarnas vilja. Detta är planen för omvandlingen av den europeiska civilisationen som har implementerats i över 200 år. 

"Hemläxor?"

Varför ska inte barn ha läxor från skolan? 

1956 skrev den tyske judiske filosofen Günther Anders denna "profetiska" tanke: 

"För att undertrycka alla uppror i förväg bör det inte göras brutalt. Arkaiska metoder som Hitlers är definitivt föråldrade.

Det räcker för att skapa ett kollektiv konditionering som är så kraftfullt att själva idén om uppror inte längre kommer att tänkas på.

Bästa sättet skulle vara att formatera människor från födseln genom att begränsa deras medfödda biologiska förmågor. Vi fortsätter sedan konditioneringen genom att drastiskt sänka utbildningens nivå och kvalitet, reducera den till en form av enkel aktivitet.  En outbildad person har en begränsad tankehorisont, och ju mer begränsat hans materiella, mediokra tänkande är, desto mindre kan han göra uppror. Tillgången till kunskap borde göras allt svårare och elitärare. Låt klyftan mellan människor och vetenskap vidgas så att information riktad till allmänheten bedövas med allt möjligt innehåll, speciellt utan filosofi.

Återigen måste vi använda övertalning, inte direkt våld: vi kommer att sända massivt genom TV-underhållning som alltid smickrar känslor och instinkter.

Vi kommer att sysselsätta våra sinnen med det som är meningslöst och roligt - oupphörligt prat och musik, för att inte ställa frågor till oss själva och inte trigga tänkande.

Sexualitet kommer att vara det viktigaste - som social anestesi finns det inget bättre. 

I allmänhet bör tillvarons allvar förbjudas, allt som har högt värde bör förlöjligas och en ständig ursäkt av lätthet bör upprätthållas, så att eufori av reklam och konsumtion blir en värdefull del av standarden för mänsklig lycka och en modell för frihet.

Ett sådant tryck på samhället kommer i sig självt att orsaka en sådan integration att den enda rädslan (som måste upprätthållas) är uteslutning från systemet och därmed förlust av tillgång till de materiella villkor som är nödvändiga för lycka.

Den sålunda framställda massmänniskan bör behandlas som den är: en produkt, en kalv, och måste övervakas som en flock borde vara.  Allt som kan dämpa hans ljusstyrka, hans kritiska sinne, är socialt bra, medan allt som kan väcka det måste bekämpas, förlöjligas, kvävas.

Varje doktrin som utmanar systemet måste först definieras som subversiv och terrorist, och de som stöder det behandlas som offentliga fiender."

Günther Anders

"Mänsklig föråldrad" 1956